Så har vi varit in på nytt UL.
Kvällen före så kunde jag inte fokusera på nåt...
Jag har ett pysselrum fullt med saker för massor med pengar att leka med...
Jag har kompisar som tolererar att jag ringer bara för att prata om skitsaker som trycker mig just nu, eller andra skitsaker som jag bara måste berätta precis just nu...
Jag har ett internet med OÄNDLIGA möjligheter till att slöa...
Men nej.
Efter att lillan lagt sig så kunde jag inte fokusera alls...
Bara längtade efter att se "kid" igen :)
Fredagen inleddes med att lillan lämnades hos morfars för.
Sedan så körde den trötta sambon mot Umeå för att den orationella sambon inte har lust att köra, alls...
Framme på spec.mödra med nästan 20 minuter tillgodo och en rykande kopp kaffe i handen. Skulle just sätta tänderna i den goda kaka som inhandlats vid samma tillfälle som kaffet, när barnmorskan kommer och säger att det är vår tur.
(Varför känner jag mig alltid ertappad när jag äter onyttigheter och det kommer nån i vit rock?? )
BM erbjuder sig att vänta tills vi fikat klart, men HALLÅ!
Vad kändes viktigare...
Kaffet eller att se världens 8:e underverk?
UL gick bara fint, men se den lilla/lille hade inte alls vuxit som den skulle.
Förra gången så låg den på -10% och den här gången så hade den rasat till -17% :(
Snacka om att jag är dåligt avelsmaterial :(
Så det blev till att träffa läkaren, och prata lite allvar.
Döm av ens förvåning när det kommer en "civilklädd" JÄTTE och vill prata med oss...
För utan att överdriva, så är vår läkare A närmare 2 meter lång, om inte lite längre...
Återbesök om 2 veckor, men det blir inte tal om igångsättning så länge som det inte går mot -25%. Det känns ju ganska så bra...
Han skulle då också ta en titt på underredet i och med att jag har fått diagnosen Liechen.
Dålig läkningsförmåga blir visst ännu sämre då.
Och hur var det efter lillan...
Sydd, sydd och sydd igen.
Summa summarum blir att kidden inte förväntas väga mer än 2740g enligt sista UL.
Lillan vägde 2745 och var ju ganska så perfekt (om jag får säga det själv) om man bortser från att hon såg ut som en lång salt pinne.
Tunn och utan en endaste liten gnutta fett...

0 kommentarer:
Skicka en kommentar