Så var dagen kommen.
Beslutet var taget och nu är det gjort. Jag hoppas att du har kommit till en plats där du aldrig kommer att känna dig ensam och inte kommer att känna stela leder eller knölar på din kropp.
Att du är tillsammans med mamma Raia och alla andra hundkompisar som du träffat på under ditt 9-åriga liv.
Älskade lilla Izzy.
Matte kommer att sakna dig, men jag vet att den här dagen måste komma förr eller senare, och jag vet att du lämnade oss när du trivdes som bäst.
Ute i på skogstur med husse i Rangen...
3 kommentarer:
R.I.P vet precis hur det är att behöva ta ett sånt beslut! Oerhört jobbigt men man får nånstans tänka att man gjort det enda rätta!
KRAMAR
Kära optimistkonsult...nu är det dax att du uppgraderar din blogg =0)
Hello! Inte för att verka okänslig.. men nu vill jag se något annat än lilla Izzy.. kanske en bildserie m nya bäbisen ;)
//C
Skicka en kommentar